Isaak Persson Malm (se även Webtrees) föddes i Östra Skrukeby den 24 juni 1717.

Stackars Isaak tog värvning i Östgöta kavalleriregemente och tillhörde Majorens kompani.

Blott 25 år blir han ett av offren i den tragiska olyckan med skeppet Vogel Phoenix.

Konflikten är det som kallas Hattarnas ryska krig. Sverige förklarade Ryssland krig 1741 och efter påtryckning från hattarna och från fransk diplomati, så försökte man återta landområden som man förlorat i det stora nordiska kriget.

Följande brottstycke ur Tjust Släktforskarförening Nummer 2 2012 Årgång 25 tar jag mig friheten att citera eftersom tidningen finns publicerad.

Släktforskaren Lillian Linnér berättar via Hans Wilensjö:

“Den 24 juli 1741 samlades 450 ryttare vid Åby utanför Norrköping. Så småningom skulle de skeppas iväg till strid i Fin-land. En månad senare har kompanierna kommit fram till Rådmansö, för att transporteras över Östersjön. Den 21 september kom de till Borgå i Finland.

Skeppades hem

Tillståndet för ryttarkompaniet och dess personal var först ganska bra, både vad det gäller hälsa och mat. Dock var det svårt att få foder till alla hästar. Finnarna var trötta på alla krig och inte villiga att ge bort sitt vinterfoder till en icke önskvärd svensk armé.

Ryttarkompaniet förflyttades till Tammela för att få foder till hästarna, men maten till alla ryttare räckte inte.

Så kom ordern att ryssarna passerat gränsen vid Viborg och kompaniet tog sig mot Fredrikshamn. Både personal och hästar fick förläggas på Illby gästgiveri där de stannade till den 20 mars 1742. Då var i stort sett all mat slut och kompaniet beordrades att återvända till Tammela.

Svenskarna fick order om att marschera till Kymmene gård efter att ha fått information om att ryssarna koncentrerat sig borta vid Viborg. Av östgötaryttarna var det bara 300 man som var i stridsdugligt skick. 118 ryttare och 67 trossdrängar fick stanna kvar i lägret. Men regementet blev inte inblandat i några strider.

Den 25 augusti kapitulerade Sverige och den kvarvarande delen av ryttarkompaniet beordrades av ryssarna att rida runt hela Bottniska viken för att komma hem. De som inga hästar hade eller var sjuka skeppades hem, många i små undermåliga fartyg. Linköpings kompani och Västanstångs kompani samt åtta trossdrängar fördes ombord på skeppet Vogel Phoenix för hemtransport.

Storm utanför Åland

Den svenska krigsmakten under hattarnas styre var mycket illa skött. Stora delar av soldaterna dog, men de flesta, omkring en tredjedel av armén, dog inte i strid utan av andra orsaker. Ett exempel är Älvsborgs regemente där 663 man omkom under 15 månader av svält och köld och andra umbäranden, medan endast två omkom i direkt strid med ryssen.

Skeppet Vogel Phoenix, som kom från Kristinestad, var kanske heller inte vid så fin kondition. Fartyget gick under i en storm på väg till Sverige, men först på våren 1743 hittades haveriplatsen vid ön Sälskär utanför Åland. 48 ryttare och åtta trossdrängar från Majorens kompani och Västanstångs kompani i Östgöta kavalleriregemente omkom.

När haveriplatsen lokaliserats fann man också kvarlevor av de omkomna på det kala skäret, dit de troligen lyckats ta sig men inte överlevt. Ortsbefolkningen samlade ihop vrakdelar och personliga ägodelar för att skicka hem till Sverige, men ryssen intog även Åland och stal alltihop.”

Sälskär där haveriet skedde.

Min egen reflektion är att det nog är oerhört svårt att sätta sig in i det fruktansvärda lidande som föregick olyckan och den skräck som man måste upplevt i stormen.

Last Updated on november 21, 2021 by Jörgen Pettersson