När jag, för ett antal år sedan, försökte få en djupare bild av min farfar och farmor (se I farmor och farfars fotspår), så förstod jag allt mer att det fanns en speciell relation till religiositet och den kristna tron.

Jag noterade exempelvis att min egen pappa Gösta (se även Webtrees), står som “icke döpt” i församlingsböckerna.

Anledningen var att många hade anslutit till frikyrkorörelsen Baptismen.

Jag fick anledning att återkomma till detta, då jag sökte svaret på gåtan om en bild som jag kommit över tidigare.

Jag kände igen farmors mor Hulda längs ned till vänster i bilden, men då jag ställde frågan om vilka eventuella släktingar mer som finns på bilden fick jag följande svar från faster Marianne:

“Fotot med bl.a. Hulda är taget bakom kapellet i samband med Betaniaförsamlingens 100-års jubileum på sommaren 1954. Betaniaförsamlingen bildades den 29 juli 1854 och hade  från början inga lokaler för sin verksamhet utan fick hålla till på lite olika platser för sitt utövande. Frikyrkorörelsen var ju inte så uppskattad av Statskyrkan på den tiden. 1901 invigdes Kapellet, men snart nog visade det sig att kapellet var för litet och 1927 startades en byggnadsfond för ev. tillbygge, men först 1946 kom ombyggnaden till stånd.

Personerna på bilden har inget släktskap med varandra men de är de församlingsmedlemmar som har varit med längst. ”Syster” Hulda hade tillhört församlingen 42 år. Hon blev frälst redan vid 12 års ålder och då fanns inga ungdomar i församlingen. Hon fick utgöra musikföreningen och hjälpa sin far David Gustavsson med sången på mötena.  “En fick ta det enkelt. Det var inte då så stora fordringar på sången. Men Guds kraft var mäktigt uppenbar” , sade syster Sandberg. 

I mitten på övre raden ses Curts farfar ”Broder” Erik Andersson som tillhört den baptistiska verksamheten i 44 år. Han var dessutom en av dom ledande i tillkomsten av Kapellet och uträttade tillsammans  med Ivar Ringdahl mer än de flesta i Församlingens historia vilket ärades dem vid 100-års firandet 1954.“

Den religiösa traditionen kom inte att ärvas vidare, även om nog farmor Mary ganska ofta trakterade orgeln vid gudstjänster i kapellet.

Jag minns själv som barn hur farmor Mary ibland satte sig vid sin stora svarta tramporgel och spelade någon psalm.

Jag har tyvärr ingen bild på hennes orgel, men vill minnas att den liknade den här.

Farmors far och mor Gustaf och Hulda var varmt religiösa och pappa berättade att farfar Erland kanske inte var alldeles populär i församlingen och kanske inte heller hos Gustaf och Hulda, då han kanske betraktades som “ogudaktig”, när Mary och Erland blev ett par.

Last Updated on november 17, 2021 by Jörgen Pettersson