Vi bodde i Vikingstad under ett antal år under barnens uppväxt. Området tillhörde Rappestad församling, vilket gjorde forskningen kring Karl Gustaf Sandberg extra intressant, då jag upptäckte en notis om att han konfirmerats i Rappestad. Detta var givetvis en gåta med tanke på att ha vid den här tiden i slutet på 1870-talet återfinns i Torp, Hällestad.

Efter en del funderingar och fortsatt forskning, så upptäckte jag att det Folåsa behandlingshem som ligger alldeles i närheten av vårt dåvarande boende, faktiskt var en fungerande inrättning redan vid den här tiden. Det behövdes inte mycket slutledningsförmåga för att inse att den vilsna och föräldralöse pojken kanske hamnat i bekymmer och därför placerats i det då kallade Folåsa Räddningshem. (Läs mer om Folåsa Räddningshem.)

Den 25/7 2014 företog jag en kort forskningsresa till Vadstena Landsarkiv, något som jag hittills inte gjort. Det var i sig en särartad upplevelse och en viss högtidlighet infinner sig då man handskas med brev och dokument skrivna för hand av någon på slutet av 1870-talet.

Jag hade möjligen hoppats på att få namnet Sandberg förklarat. Därvidlag grusades mina förhoppningar, men jag fick däremot en historia upprullad framför mina ögon, som vittnar om ett Svenskt folkhem i vardande. Jag hade inte en aning om att man redan på 1870-talet kunde visa en sådan fantastisk omsorg (om än rätt sträng sådan) om en liten vanartig gosse från Hällestad. Den omsorg som senare kom att byggas upp i ett solidariskt samhälle, fanns mycket väl grundad men i denna tid mer centrerad kring församlingen.

Som preludium till Karl Gustafs vistelse hittade jag i landsarkivet, en hel del material:

Brev från skolläraren

Texten ovan lyder:

S.P. Ängquist, folkskolläraren ger följande utlåtande:

“På grund af ordförandens i fattigvården P.G. Pettersson i Brytstorp, begäran om intyg öfver gossen Carl Gustaf Sandbergs förstånds gåfvor och uppförande i skolan lämnas det vitsord: Gossen har godt förstånd; men tilfölje af dålig uppfostran i hemmet har han sällan besökt skolan, utan i stället upphållit sig i skogen om dagarna, samt emellan åt utan lof aflägsnat sig vid natitid. Han har äfven visat sig lögnaktig, lätjefull och dålig i andligt hänseende på flera andra sätt. Därtil kan läggas; att bonden från Torp sagt mig att han redan börjat frukta honom både avseende till lif och egendom: samt att han, så framt? Han ej kunde få någon annan uppfostran, ovillkorligen kommer att blifva en samhhällskadlig person isamma mån hans krafter utvecklas

Ljusfall den 18 Sept 1877.”

Pastorns utlåtande

Texten lyder:

“Gossen Carl Gustaf Sandberg från Torp af Hällestads socken är född den 17 Mars 1865 och vaccinerad. Han har ådaglagt ett så vanartigt sinnelag, att han icke i hemmet eller kommunen kan bringas till rätta. I stället för att besöka skolan, hvartill han blifvit uppmanad, går han i skogen och på vägarne, Under sådana omständigheter kan icke annorlunda kunnat ske, än hans kunskaper är mycket svaga.

Hällestad den 18 September 1877“

Provinsialläkaren

Även läkaren gör en undersökning och skriver ett utlåtande.

J. A. E. Löfving säger:

“Gossen Carl Gustaf Sandberg från Torp af Hellestads socken, om hvilkens intagande på Folåsa Räddningshem fråga blifvit väckt, har af mig denna dag blifvit besiktigad och undersökt och har jag vid denna undersökning, icke kunnat på honom upptäcka någon skukdom, fel eller lyte, som kan lägga hinder i vägen för hans antagande, men har denna undersökning gifvit vid handen att han för tillfället lider af lung- och mag-katarr, hvilka dock genom lämplig behandling, snart nog böra kunna botas, hvilket allt såväl på aflagd mebetsed intygas som och genom denna min edliga förbpligtelse: “Så sannt mig Gud hjälpe till lif och själ” bekräftas, Tjällmo den 14 September 1877“

Kommunalstämma

Bild saknas och texten är svårtydd, men lyder ungefär:

“Till följe af skrivelse från Fattigvårdsstyrelsen af Petter Perssons i Torp dotterson Calr Gustaf Sandberg, är så vanartig han icke kan till enskild foster … ..om hans intagande ..“

Fattigvårdsstyrelse

Det verkar alltså vara en grundlig utredning som sker innan Fattigvårdsstyrelsen skickar in en begäran till Folåsa Räddningshem.

Texten lyder:

“Till Direktionen vid Folåsa Räddningehem

Enligt närlagde Kommunalstämmobeslut, skulle ansökan göras om Gossen Carl Gustaf Sandbergs från Torp ägor i Hällestad Socken intagning på Folåsa Räddningshem, ock får jag derför i egenskap af Ordförande i Hellestads Sockens Fattigvårdsstyrelse Ödmjukligen anhålla att denne Sandberg blefve till Wård å Räddningshemmet intagen den 24de förstkommande Oktober, Prestbevis ock Läkarbetyg samt Borgesförbindelse bifogas

Som Gossen Sandberg är både Fade och Moderslös samt Wanartig att han icke hos enskild person kan utaccorderas så kan ingen vara bättre i behov .. På Räddningshemmet än denne.

Genom bifogande från Skolläraren Enggvist ..betyg synes att Gossen har godt förstånd ock att hans oärlighet härleder sig från dålig uppfostran.

För att kunna i behörig tid ombestyra me.. Til som för Fossen erfordras, torde adm få ansöka om underrättelse så fort sig göra låter huruvida blifver till Wård emottagen eller ej.“

Texten fortsätter med att:

“..att årligen på bestämd för Gossen Sandberg utbetala den stadgade afgifvten femtio /50/ kronor per år under 3 års tid räknat från intagningsdagen, såfvidt inga särskildta hinder möter för hans wistande under denna tid.“

Folåsa Räddningshem accepterar honom och skriver in honom 7/11 1877.

Vistelsen kom att bli dramatisk vilket framgår av följande summerande beskrivning.

Texten ovan lyder:

“No. 72 Karl Gustaf Sandberg från Hällestad uppmanades av sin morbror vid hitflyttningen att fly till honom, vilket han ock första natten gjorde ; följdes sedan hit av morfadren vhilken med samma ville taga honom med sig. Efter 2ne månaders härvaro rymde han till det hem der han visste sig vara så välkommen. Morfadren(1) försvarade gossen med gevär då fjerdingskarlen åter skulle föra honom hit. Vederbörligen bestraffad bortlade han sin rymningsvana och förtjänade sig godt vitsord och förtroende tills de 3ne åren voro nära slut, då Hällestads kommun i brist på plats, beslutade Sandbergs qvardröjande här ytterligare 1/2 år. Nu glömde Sandberg sina gifvna löften och försökte med våld taga sig frihet. Ånyo hitförd av fjärdingskarl ödmjukade han sig uppriktigt och återvann snart sitt förtroende, fick uträtta ärenden, resa bort ensam med häst, och dylikt, samt var alltid ordentlig och punktlig. Flyttade till ett torp å Ekströmmens egor för att göra dagsverken vid herrgården, vhilken tjänst han började 12 maj 1881. Skötte sig väl och flyttade 24/10 1881 till Hällestad.  Sköter sig ordentligt som arbetsdräng d. 21/3 – 87. Är nu gift sedan omkring 2 år tillbaka. Han har köpt en liten lägenhet under Göl i Hällestad och arbetar vid Grytgöls bruk som tråddragare och sköter sig väl, är omtyckt av alla med vhilka han kommer i beröring. Har 5 välartade barn. ant. d. 30/4 – 06.”

(1) Morfadern är Petter Pehrsson f. 1814 Jag tycker det är rörande att man på detta sätt följer upp en person många år efter det att han bevistat skolan och glädjande nog så gick det ju bra för “gossen”.

Ref. SE/VALA/00575 Volymer: D1 vol 2., DIV vol 1., FVII vol 1.

Ytterligare ett tecken på att Carl Gustaf skötte sig väl var att A. Burén den 4 Nov 1916 föreslog att Carl Gustaf skulle få Kungliga Patriotiska Sällskapets mindre medalj.

2019 blev jag kontaktad av Elisabeth Renström som redaktör för programmet Släktband Sveriges Radio.

Hon berättade att de gjorde ett program om barn som hamnat på kant i samhället förr i tiden och hon hade då observerat min lilla berättelse ovan. Det kom att resultera i ett radioprogram på P1.

Om Carl Gustaf Sandberg

Min farbror bror berättar följande om Carl Gustaf:

“Jag kommer ihåg Carl Gustav Sandberg (min morfars far) från min tidiga barndom. De bodde i den tvåvåningsbyggnad nära Gölbyggningen. Morfar byggde sitt hus på tillhörande mark. Byggnaden blev sedan bostad åt morfars bror, Carl-Johan Sandberg. CG Sandberg måste sedan ha skött sina kort väl då han efterlämnade dels ett eget hem, ett antal tunnland jord och en mindre areal skog. Jag minns att de hade både ko, kalv, gris och höns. Dödsdagen befann sig morfar och jag på auktion då budet kom varvid vi skyndsamt begav oss hem.”

I en senare konversation berättar Bo lite mer om detta:

“Jag kommer ihåg honom från min tidiga barndom och jag har ett tydligt minne från dagen då han dog. Jag var då fem år. Jag hade fått följa med min morfar på syföreningsauktion i ett kapell som då låg ca 500 meter från Mariannes o Curts hus. Min morfar hade tydligen för vana att årligen besöka denna auktion då det där serverades ostkaka vilket var hans favoriträtt. Under auktionen kom någon med bud till morfar om att hans far hastigt avlidit varvid vi skyndade hem. Dödsorsaken sades vara “slaget” som väl var den tidens benämning på hjärnblödning alt hjärtinfarkt.”

Last Updated on augusti 22, 2023 by Jörgen Pettersson