Under några år har jag följt utvecklingen kring begreppet DNA (deoxyribonucleic acid), det vill säga vår arvsmassa. Alldeles uppenbart är det ett område som påverkat oss enormt. Brott som förr varit helt omöjliga blir plötsligt lösbara. För ett antal år sedan började företag exploatera möjligheten att även använda tekniken för utredning om släktskap och givetvis då också i kombination med den traditionella släktforskningen.

Genteknik, tycker jag mig förstått, är ett mycket komplext område. När jag skriver detta i början på år 2018, är jag inte ens nybörjare, men förstod rätt snabbt att DNA-tester i princip kan delas upp i tre grupper:

• Autosomalt DNA (atDNA)
  • Denna komponent i vårt DNA “späds ut” för varje generation. Ju flera gemensamma segment och ju längre segment, desto närmare släkt är man. Detta gör att, om två personer testar sig, så kan man bedöma det som sannolikt att personerna är nära släkt om tillräckligt mycket Autosomalt DNA är lika.

• Mitokondrie DNA (mtDNA)
  • Är en komponent som endast kan bäras vidare till nästa generation via mödernet. Eftersom detta DNA ändras oerhört lite, så kan man säkerställa släktskap om man följer mödernelinjen, hundratals och till och med tusentals år.

• Y-DNA
  • Är en liknande komponent, men på fädernelinjen. Man kan alltså följa fädrer i många generationer bakåt.

Vid årsskiftet 2017 – 2018 tog jag ett test av den första typen kallat “Family Finder” hos Ancestry.

En av drivkrafterna bakom DNA-forskningen var att försöka hitta min morfars far, eftersom morfar var så kallad “oäkting”. Min mor var också nyfiken och lät också DNA-testa sig.

Mitt inlämnade DNA-test kom att påverka mig på ett sätt som jag aldrig kunnat ana..

Last Updated on augusti 2, 2021 by Jörgen Pettersson