Det gamla bondesamhället var som bekant helt baserat på jordbruket. Det var så till den grad att man i kyrkböckerna förkortade Dräng till Dr och Piga till P. Förutom dessa yrken hittar man smed, skomakare, kyrkväktare och så småningom börjar under industrialiseringen benämningen arbetare dyka upp.

I det Petterssonska släktträdet dominerar dräng, statare, torpare, bonde. Dock förekommer en och annan häradsdommare och riksdagsman. Jag har givetvis, under min forskning, varit nyfiken på om man någonstans skulle hitta en koppling till högre stånd.

Som så ofta är det tillfälligheter som ger utdelning. Jag gjorde en Google-sökning och hamnade på en annan släktforskares sidor där en gemensam ana hittas.

Denna ledde vidare till två intressanta generationer med det exotiska namnet Pletz.

Jag tar mig här friheten att luta mig mot andra forskares information. Informationen är inhämtad indirekt från Christopher von Warnstedt ÖGF-lövet nr 34 1993, samt Tony Pettersson, Tjällmo. Tony hade jag en personlig kontakt med 2021-11-03 angående Ludvig von Pletz.

Alexander von Pletz

Alexander von Pletz (se även Webtrees) föddes i Tyskland ungefär 1640.

Han ägde rusthållet Hult (1/2 kronohemman) med Dråsa (1 kronohemman) båda i Tjällmo.

Ett brev från löjtnant Ernst Christopher von Wendel i Tjällmo skrev till den svenska residenten i Hamburg, greve Reenstierna för att få hjälp med utredningen av sina egna släktförhållanden i Tyskland.

Samtidigt passade han på att be om hjälp med efterforskandet av ett arv på 18 000 gulden som skulle ha tillfallit “salig kornetten de Pletz´s båda barn här i Tjällmo socken”, enligt ett brev från Tyskland- som offentligt lästes upp i Tjällmo kyrka 1710, alltså 16 år tidigare – hade barnen ärvt så mycket pengar efter en släkting i Wittenberg, Sachsen.

Men barnens styvfar, rusthållaren i Hult, Erik Mårtensson Orling hade “undanstuckit” brevet och inte gjort något åt saken. Nu hade framkommit att Orling plötsligt förfogade över oförklarligt mycket pengar, varför man misstänkte att han svikligen själv hade lyft arvet.

Von Wendel begärde residentens hjälp för att få rätta förhållandet undersökt i Wittenberg. Reenstierna lämnade i svarsbrev 16 aug samma år och förklarade sig inte kunna officiellt göra något åt fallet de Pletz, då han ej var ackrediterad i Översachiska kretsen.

Men han tillade förbindligt, att om han finge något tillfälle att göra en privat förfrågan i Wittenberg, så skulle han gärna engagera sig. Därmed tycktes denna angelägenhet ha runnit ut i sanden.

Löjtnant von Wendel var i sitt brev till Reenstierna inte helt sanningsenlig. Att han uppgav sig vara löjtnant vid Östgöta kavalleri (i verkligheten var han avskedad från femmäningsregemente) är inte så viktigt. Men värre var att han samtidigt nämnde att kornett “de Pletz” hade följt med “general Leyonhufvud” från Wittenberg (vilket måste ha hänt på 1660-talet) gjorde tvillingflickorna de Pletz, som är födda 1700, till kornettens barn.

I verkligheten var de kornettens barnbarn. Uppenbarligen hade Wendel vidtagit dessa “förbättringar” i syfte att öka Reenstiernas ev. intresse för brevets innehåll, något som lyckades.

I själva verket rörde det sig om en ursprungligen adlig familj som sjunkit ner till bondestånden.

Det fanns redan vid denna tid ett ganska stort antal sådana familjer i riket. Redan från 1600-t fanns åtminstone tre sådana ätter i Östergötland.

Tyvärr har man inte lyckats hitta någon personlig namnteckning från den svenska släkt som i arkiven benämns “von Pletz” men ibland “de Pletz”. Stavningarna “Plåtz”, “Pless”, “Pläss” med eller utan “de” eller “von” finns också, och ibland “Depless” eller “Depletz”. Detta rör sig alltså om hur utomstående stavat namnet.

Man har heller inte sett någon vapenbild. Det finns nämligen i N-tyskland, Magdeburgtrakten eller inom Elbeområdet flera olika adelssläkter med namn som låter ungefär som “Pletz” och dä medlemmar under 1600-talet stavade så olika att man inte får någon ledning alls av det svenska “Pletz”.

Mest känd är den mecklenburgska ätten von Plessen men “de” är troligen betydelselöst i sammanhanget eftersom man vet att den svenska stamfadern, Alexander, tidigare stått i fransk tjänst och troligen gifte han sig där eftersom hans hustru hade det franska namnet de Belvart.

De tre släktingar som varit inom regementet stavade dock “de Pletz”. Att kornetten var adelsman framgår också helt klart. det enda vi helt säkert vet är att kornetten haft någon släkting i eller intill Wittenberg. Från denna släkting kommer det omskriva arvet. Frågan är vad detta arv var.

Arv så som vi menar idag var sällsynta på den tiden. Den enda form av arv inom den dåtida tyska länsstaten, som krävde efterforskning av en arvinge, var länsgods. Döttrar kunde dock inte ärva. Om det var fråga om ett länsgods, existerade i praktiken inte arvet i verkligheten pga detta.

Vi måste dock räkna med att man inte begrep detta i en vanlig svensk bondsocken där man bara kände till svensk arvsrätt. Å andra sidan kan det ha gällt ett verkligt arv, även om 18 000 gulden motsvarar ungefär det normala värdet av ett gott säteri i Wittenbergstrakten.

I så fall måste familjen ha varit ganska förmögen. Den svenska släktens stamfader Alexander dyker upp i Sverige genom sin kornettutnämning vid Östgöta Kavalleriregemente. Fullmakten utgavs av Krigskollegium, utan anteckningar om var han kom ifrån.

Detta var ovanligt i regemente, som befann sig utanför Sverige gränser så kanske kan han ha kommit via de två regement som fanns förlagda i Bremen.

Det var ovanligt att en utlänning fick tjänst i fredstid när så många svenskar stod på kö för en kavalleritjänst, så någon måste ha hjälpt honom. Kanske var de den nämda “general Leyonhufvud” = Ludwig Lewenhaupt, som hade tysk hustru.

I trakten Tjällmo har senare släktled visat släktskap genom att flera söner fått de ovanliga namnen Alexander och Ludvig.

Ätten i Tyskland som bodde nära Wittenberg tog sitt namn efter byn Plätz i Altmark, Kurmark Brandenburg. Vapnet visar i svart sköld en vid bjälke med tre blå liljor, de var lågadliga och kan spåras till 1400-talet. (från Anbytarforum)

Enligt Christopher von Warnstedt i ÖGF-lövet nr 34 1993, så refereras rullor 1676:4-5, där Alexander står som “sotdöd” i Neuruppin den 25 maj 1675.

Kornetten (lägsta officersgraden i kavalleriet) Alexander verkar ha dött under Skånska kriget som bedrevs mot Brandenburg under Karl XI.

Det verkar som han undslapp slaget vid Fehrbellin, men tyvärr genom att sjukdom och död han före.

Ludvig Vilhelm von Pletz

Det verkar som Alexanders två söner Ludvig Vilhelm von Pletz och Alexander, följer i faderns spår.

Ludvig verkar ha varit av det vildare slaget och blir dömd för lägersmål (det vill säga olovligt sexuellt umgänge) 1692 med Ingrid Andersdotter, vilket resulterade i Anders Ludwigsson, som dock dör redan 1705. Därefter också med Maria Eriksdotter 1696.

Ludvig tar över rusthållet som rustmästare efter sin mor 1696.

1699 gifter han sig med Maria Eriksdotter och får två tvillingdöttrar som senare verkar få ut huvuddelen av arvet efter Ludvig.

Ludvig deltar i Karl XII:s polska fälttåg i det stora nordiska kriget.

De gemensamma anorna leder till en Ludvig Vilhelm de Pletz, som var rusthållare och så småningom korpral andra korporalskapet i Överstelöjtnantens kompani, Östgöta kavalleriregemente under Karl XII:s polska fälttåg.

Ludvig verkar ha fått plikta med livet under detta fälttåg 1702 i Krakow Polen.

Last Updated on november 21, 2021 by Jörgen Pettersson